Härliga, varma människor
Så här några dagar efter Världscupen, när man börjar landa i själva upplevelsen efter några mycket intensiva dagar är det en känsla som dröjer sig kvar: Ödmjukhet och vänlighet.
Jag har under en kort period umgåtts dagligen med världens största simstjärnor, både tjejer och killar, samt med deras tränare. Och maken till mer vänliga, trevliga, sociala och ödmjuka människor får man leta efter! Inga divalater där inte.
Det är kanske denna värme och vänlighet som är kännetecknande för just simning. Det är inte som i lagidrotterna, där man "måste" vara arg på motståndaren för att vinna. I simning gör ju var och en sin egen grej, man är inte beroende av vad de andra medtävlarna gör. I simning kan man stå och småprata med värste konkurrenten under uppvärmningen för att under själva loppet ge vad man har att ge och sedan efter själva loppet gratulera varandra till fina prestationer.
Samma sak gäller publiken. Det finns inga "hata-motståndarlaget-budskap". Publiken är alltid någonstans på den positiva skalan. Den enda skillnaden är att man (naturligtvis!) är mer positiv till dem som man har närmast hjärtat. Det märktes till exempel när det slogs världsrekord under Världscupsdagarna.
Varje världsrekord hälsades med stora ovationer och högt jubel, men när Therese Alshammar i sista grenen slog världsrekord var jag ett litet slag orolig för att läktarna skulle lossna och komma ner i bassängen eftersom publiken blev totalt tokig av glädje.
Kommentarer
Trackback
